Together as one

Efter den hemska natten i stallet krävde jag att få åka tillbaka till Uppsala och fitt Lina hade ingenting att säga till om. Fittan vågade inte ens hämta upp mig från stallet utan skickade sin miniatyr till pojkvän som under hela bilresan höll på att pissa på sig av nervositet. Jag var så arg, så arg att bli bort skickad och dessutom glömd. å inte gjorde det saken bättre att bilen luktade horskit. 
 
varje gång jag flippat ur och rymt ifrån hem, så har det alltid varit pga att de vuxna gkort bort sig gång på gång och är man normalfuntad i hjärnan så är det klart att man reagerar och visar att det inte är ok. Jag blev bara så kränkt varje gång att jag ville straffa alla de som kränkte mig eller behandlade mig fel att jag gjorde kaos varje gång, vilket endast resulterade i ännu hårdare straff. Att ihonorera mig eller ge mig straff när jag var arg, var det värsta man kunde göra mot mig på den tiden, Jag blev galen. jag hade redan så hårda restrektioner när det gällde min frihet att det enda dom kunde hota med var att låsa in mig på rummet, vilket aldrig funkade. Än idag är jag helt förbryllad över hur myndigheterna gång på gång försökte straffa ut mig, utan att nån gång stanna upp och fråga dem själva "kanske det inte funkar?"
 
Väl tillbaka i Uppsala började ewas och hennes mans förhållande att upplösas, han pratade inte längre med henne och kom inte hem på nätterna. Stämningen var hemsk hemma och Ewa bara grät och grät. Jag som kände tacksamhet för allt Ewa ändå hade gjort för mig, kände att jag självklart skulle trösta henne och försöka underlätta hennes vardag så mycket som det gick. Efter nån vecka vart Ewa så deppig att hon knappt klarade sig ur sängen på morgonen o situationen började bli ohållbar, jsg hde tagit över all ansvar för barnen, hunden och hushållet. kylskåpet var tomt och jag minns hur jag gick och handlade smör och bröd för mina sista pengar. Jag ville inte ringa Maud, pga rädslan för att det skulle göra situationen värre. Jag visste att ewa och hennes man redan hade brutit kontraktet genom att bryta deras förhållande utan att medd soc. Och att Ewa bara låg i sängen utan att hålla koll på mig, kunde fått henne anmäld. Därför sa jag ingenting, jag tänkte att misärer händer inom familjer, men håller man ihop så löser allt sig till slut. 
 
veckorna gick och Ewa började så småningom ta sig upp ur sängen, men gråtet och negativiteten präglade resten av familjen. Mina kvällar bestod oftast av att trösta Ewa och lova att allt blir bra igen, det kändes skönt att kunna trösta, men samtidigt hade jag förlorat min klippa som skulle stötta mig o mina problem lades på hyllan. Rastlösheten blev till slut odräglig så jag rymde ut en kväll, till stan, för att festa bort allt skit. 
 
Det viktigaste var att jag var tillbaka hemma innan 08.00 , då visste jag garanterat att ingen skulle vara vaken. På den tiden träffade jag en snubbe som inte visste nånting om hur jag hade det, jag ljög allltid om min livssituation för att jag skämdes. Jag var nybettutad i honom och hade riktigt kul tsm, väl ute i uppsala blev det en galen kväll, det vet jag garanterat för jag minns typ ingenting. De där med att vara tillbaka senast kl 08.00 , blev aldrig av. Istället vaknar jag, ökentorr i käften, av att nån terrar min lur. Jag visste direkt vem det var, Maud. 12 missade samtal och kl var 10.00, fuck. Nu var jag efterlyst och skulle få ett nytt helvete, det visste jag. 
 
Maud hämtade upp mig vid stationen, jsg stod där som en riktig Walk of shame, fylld med ångest. Fan att bli inlåst igen..det var min största oro, och jag visste att det skulle bli min nästa anhalt.

...

 
 
 
 

Hasta Luego

 
 
Jag slutar blogga för ett tag..ingen feeling kvar för de helt enkelt, men följ mig på insta; 
herendig 
 
Kärlek till alla er 

Old friends are best

 
Nyttiga livet fortsätter och jag har inte ätit socker på en heel vecka nu och det är mitt största livsrekord. Jag har faktiskt inte ens varit sugen på choklad, tro det eller ej haha. Däremot har jag socker i kaffet och dricker typ äppeljuice så heelt utan socker kanske jag inte är men jag äter iaf inget godis längre, och det var mitt mål. Cigaretterna ....tar vi sen haha börjar med en sak i taget annars kommer allt fucka sig.
 
Annars är jag tbx till jobbet, jag valde verkligen de bästa semester veckorna med tanke på vädret! Samma dag jag kom tillbaka till jobbet började det regna, och har fortsatt tills nu, puh!
 
I helgen har jag baara umgåts med vänner ♥ I fredags åkte jag & Suss till söder över en drink, men slutade på berns till 04 på morgonen haha, älskar spontana grejjer, det är då det blir som bäst! I lördags träffade vi barndomsvänner varandra som vi inte har gjort sen barnbenen. Jag, emma och Zeljka hängde och sola i lilla Essingen både lördagen & söndagen så det blev en sleep over hos zeljka =). Jag var även hundvakt åt grisen så han fick vara ute hela dagen o springa ♥. Emma hade lill tiger med sig o när han vaknade pigg som en lörk 06.30 på söndagsmorgonen, tog vi oss till ica för att inhandla frukost som vi sen åt upp i solen vid vattnet. =)
 
Bubbel på berns ;)
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

If you are lonely when you're alone, you are in bad company.

 
Månaderna gick i Uppsala och efter att ha bott där i 2 månader fick jag börja på IV programmet eftersom jag hade missat så mycket från högstadiet men jag hade oturen att hamna mitt i Gottsunda och om jag var ett problembarn, var dom som jag gick med kaosbarn. Ingen lyssnade på lärarna och jag var tvungen att sitta med på Svenska 2 lektionerna för det inte fanns "resurser" för att gå svenska 1 haha jag höll på å dööda nån efter att ha tjatat på en och samma mening en heel lektion. "Sanna sa, sanna säger, sanna sade" O alla bah:2 Sanne sä, sannä säga, sanää säge". Shit efter 40 gången kunde jag inte hålla adhdn inne så jag skrek: MEN SHIIT VA ERE SOM ÄR SÅ JÄVLA SVÅÅRT??! haha efter det slapp jag gå på svenska 2 lektionerna... Det var så jobbigt den tiden för jag blev lämnad och hämtat varje dag efter skolan och fick aldrig chans att umgås med normala människor. Jag blev bittrare och bittrare, till slut rann bägaren över..Jag hade skött mig galant  i ungefär 2 månader men var låst som att jag satt inne. Så jag ringde Maud (kontaktpersonen) som alltid lät så jävla glad o den här gången vart jag ba lack på hennes glädje. Jag begärde att jag skulle få umgås med folk efter skolan för att sen ta bussen hem, men direkt fick jag på foten "men Gabyy, Det har bara gått två månader och inte vill du misslyckas när du kommit en bra bit?..Jag: "aha så du ser redan framför mig att jag kommer misslyckas när jag inte ens har fått testat?"
Grejen med soc och alla inom hela skiten är att om dom har ansvar säger vi för mig, och jag sticker iväg eller rymmer, så blire direkt korsförhör med dom som jag bodde med hit & dit, så dom jag bor hos eller har ansvar för mig, vågar inte ta den risken så dom håller en låst så länge dom kan för att inte få skit, och det visste jag så det gjorde mig galen. Det var flera gånger jag hade blivit lovad att få göra grejer, men i sista sekund var det alltid nån som hade "andra" planer eller inte hade tid att skjutsa mig nånstans så jag blev hemma, o det tar inte jag haha.

Eva och hennes sambo hade dagliga fighter, deras förhållande började sakta men säkert dö ut och det spred sån dålig energi i hemmet att man inte klarade av att vara där. Efter att ha haft ett jätte gräl med Eva ringer Maud mig och säger "Eva behöver avlastning från dig, hon och Jonathan har lite svårt just nu och behöver vara för sig själva.." ehh...ok? så vart ska jag ta vägen?? . Hon skulle alltid försöka få allting att låta så braaa även fast hon kom med keffa nyheter och jag blev tokig på det. "Joo men gabbsan visst har vi ordnat nått bra åt dig, du ska få komma upp till Norrland där jag e o hälsa på en ny familj som du ska få komma på avlastning hos varannan helg, dom e heelt underbara" Jag behövde inte höra mer, jag slängde på luren och slog sönder min dörr. Jag behandlades sämre än vad en hund gjorde o dom trodde dom kunde skicka iväg mig hur som helst utan att ens fråga hur jag känner eller tycker? Jag bara väntade på att eva skulle komma hem så att jag kunde konfrontera henne, vilket hon gjorde nån timma senare, men när hon såg den sönderslagna dörren blev hon rasande och vägrade lyssna på mig o ringde maud. Jag passade då på att ta mitt pick å pack å dra, adrenalinet pumpade samtidigt som jag kände mig så sviken och lurad. Eftersom jag var på fucking landet gick det typ en buss en gång per dag å det var ändå 10 min in till Uppsala, men jag vägrade lifta så jag gick, vart jag gick emot visste jag inte men jag gick och gick tills jag kände två heljus lampor bakom mig som tvärstannade. Jag brydde mig inte ett skit om vem det var och jag var fast besluten att ta mig in till stan. Nån sekund senare kom eva springandes, tog tag hårt i min axel och skrek "VART FAN E DU PÅ VÄG" Att röra nån i det tillståndet jag var med slutar inte med något annat än en smäll, å det var exakt det som hände, av ren reaktion. Men jag fick en lätt smäll tillbaka å då svartnade det för mina ögon. Jag minns inte vad jag försökte göra men eva drog mig emot henne och höll mig hårt om hennes famn. Att hålla i nån i det tillståndet jag var i gör saken bara värre, men oavsett hur mycket jag slog och streta emot, släppte hon inte utan jag minns att hon sa "luugn, luuugn, luuuugn" Å när jag inte fick utlopp för mina aggressioner, bröt jag ihop. Allt jag samlat på , tankar o känslor, kom ut på en o samma gång. Det kan inte ha sett klokt ut men Eva stod bara tyst med stora ögon och lyssnade. Efter att ha spytt ut all skit jag samlat på mig i så många år, började hela min kropp att skaka och jag kände mig så svag i benen att jag var tvungen att sätta mig ner på marken. Jag förstod senare att jag hade fått mitt första nervsammanbrott. I bilen tillbaka var jag alldeles för utmattat för att säga nått, jag kände mig helt tom och sviken och allt Ewa och Maud sa var "Du kan väll iaf åka upp och träffa familjen, du kommer gilla dom såå mycket!" Ibland pratade dom med mig som om jag vore ett litet barn, och det gjorde allting bara värre, men jag fattade att dom gjorde det för dom vet att jag flippar ur på två röda. Jag orkade inte bråka och jag orkade inte rymma så jag gav upp och satte mig på tåget mot Söderhamn som tog 2 timmar från Uppsala. Jag var så anti allt att jag bestämde mig för att inte vara trevlig mot den nya familjen, vilka fan va dom liksom och jag är annars alltid artig , men nu fick det vara nog, jag skulle vara där över en helg och jag skulle räkna timmarna.
 
Väl framme på stationen blev jag uppmött av en lång brunhårig kvinna i träningsbyxor som tuggade tuggummi som ett cpbarn. Hon presenterade sig som Lina, och började kallprata: "hur gick resan..?" Jag märkte att hon var lite nervös och stel, och det gjorde ingenting bättre. Jag föraktade blyga, tråkiga, eller stela människor o i den stunden ville jag bara komma fram så att jag kunde stänga in mig på mitt rum.
Söderhamn var den mest bondhåligaste staden jag någonsin hade varit i, hela staden tog endast 5 min att gå igenom och det fanns typ 1 rödljus med två rondeller på vägarna..that´s it. Jag visste direkt att jag bara ville därifrån så fort som ögat. Vi satt tysta i bilen , en stel tystnad som kan göra en galen, men jag hade inget måste att vara trevlig, jag ville inte ens vara där så jag tänkte bete mig hur jag ville.
 
Det kanske tog 5-10 min , längre ut i skogen stannade vi in till ett fint rött hus med ett stall precis brevid, det första trevliga jag sett sen jag kom till byn. När vi parkerade kom en kort man i 30-35 års åldern ut från huset och började vinka. Va trodde han? att jag var 5 år gammal eller? Han fick ingen vinkning tillbaka från mig men jag presenterade mig och gick sedan in i huset. Huset var i två våningar och var ganska modernt inrett. Mitt rum var litet med en 90 säng och med massa häst och hund böcker ståendes i en rutten bokhylla. Jag la min väska på golvet och gick ut på terassen för att ta en cigg. Det luktade verkligen natur och skog utomhus. Det var en sån frisk luft som jag aldrig känt förut och det kändes som man fick en syre kick bara av den rena luften. Lina kom nån minut senare ut med en kopp kaffe och en cigg, hon rökte också. Hon berättade att dom hade 4 travhästar som var deras liv. Hon jobbade som förskolelärare i stan och hennes sambo pluggade nånstans. Hon berättade sen att det skulle vara en Rix fm festival i byn och undrade om jag ville gå.. Rix fm? kom igen nu, ska jag behöva lyssna på gärt eller? haha hennes fråga fick mig att höja ögonbrynet och jag tror hon fattade vinkeln för hon tittade ner och blev tyst. Istället gick hon ner till stallet för att börja göra iordning sina hästar för ridning medan jag gick och lade mig i sängen. På den tiden fick jag aldrig använda internet eller en telefon så jag var helt enkelt utlåst från omvärlden och jag hade inte pratat med några av mina kompisar i Stockholm på flera månader. Medan Lina var i stallet passade jag på att låna deras data, även fast jag inte fick. På den tiden var det playahead som gällde haha och msn typ. Men när jag gick in på mina kompisars profiler fick jag bara en klump i magen som fick mig att stänga av datorn. Där såg man bilder från fester och när mina vänner umgicks och hade kul. Jag kände mig som en jävla outsider där jag satt, mitt ute i ingenstans hos en främmande familj för att den familjen jag bodde hos hade "problem" så att jag var tvungen att åka på "avlastning"..har ni hört ett snällare ord? "din familj behöver avlastning från dig" shysst.. Jag fick en sån lust att supa efter playahead grejjen att jag snokade omkring i hemmet för att hitta nått gött och visst hitta jag nå gött haha. I frysen låg en röd rosé flaska som bara väntade på att jag skulle dricka den. Jag tog den ur frysen helt oblygt och började smutta. Lina och hennes sambo var borta i timmar, långt in på natten och jag hade fortfarande inte ätt nått och vid 23.00 var jag både rejält packad och hungrig haha så jag ställde mig och lagade typ köttbullar med makaroner som 5 min senare gjorde att jag däcka.
 
På lördagen skulle Lina och hennes sambo iväg på trav med sina hästar ännu längre upp i Norrland så dom föreslog att jag skulle vara på en ridskola i Söderhamn sålänge, dom skulle endast vara borta i några timmar. Jag, som kände mig överkörd och övergiven igen började protestera. Vad skulle jag göra på en ridskola som jag dessutom inte kände någon i?? Folk skulle undra va de va för skum tjej som hängde runt stallet liksom.. Lina som var den mest konflikträddaste person jag träffat gick och gömde sig för att ringa Maud, som ringde mig nån minut senare med sin jävla överdrivet trevliga röst: "Gabbsann kom igen nu, dom måste iväg och har planerat det här i flera veckor o du kommer få träffa Jessica i stallet som är huuuuur gullig som helst! Du kommer gilla henne direkt!" Det gick aldrig att diskutera med Maud för om dom redan hade bestämt en grej, så spelade det ingen roll vad jag sa var jag tvungen att följa med på deras noter ändå. Jag svarade inte på Mauds dumma förklaring utan slängde på luren o satte mig i bilen som luktade hästskit.
 
Vid stallet mötte vi upp Jessica som var en stor och livlig kvinna som visste att jag älskade att rida så hon hade ordnat några hästar jag skulle träna under tiden jag var tvungen att vänta på fitt Lina.
Timmarna gick och efter bara tre timmar var jag klar med alla hästar och jag var vrålhungrig. Jessica hade lämnat stallet för att åka iväg så nu hade jag ingen att prata eller umgås med och inte fanns det mat att köpa nånstans i närhetenheller. jag försökte sysselsätta mig själv genom att mocka några boxar men efter att stått hungrig i över 6 timmar fick jag nog. Jag ringde Maud o frågade om det var meningen att jag skulle svälta ihjäl i stallet, med tanke på att jag hade varit där i över 6 timmar utan att Lina hade ringt eller jag hade fått mat. Maud lät stressad och upptagen och skulle ringa Lina för att fråga när dom skulle hämta upp mig o efter nån halvtimma ringde Maud tillbaka med nyheten jag inte trodde var sant. "Dom är fortfrande kvar i Österund men är snart på väg tillbaks gabbsan" På väg tillbaks snart??? Från Östersund ner till Söderhamn tog det typ 4 timmar, och med deras hästsläp skulle det ta 5 timmar till.. Skämta hon eller?? Jag nämnde att jag inte ätit nått flera timmar o även hon blev tyst när hon hörde att jag varit hungrig så länge. Hon sa att jag kunde gå in till Jessica och äta nått från henne men hur kul är det att gå in till ens främmande hem för att börja rota i deras kylskåp?
Hungrig som jag var gick jag in till Jessica iaf, som tur var var hon inte hemma, annars hade jag aldrig stått o rotat i hennes kylskåp.
 
Klockan blev 20.00, 21.00 ..När klockan slog 22.00 hade jag fortfarande inte hört något från Lina och jag kände mig en än gång lurad och lämnad. Fan asså..Det är inte många som kan förstå hur det känns att inte få tillåtelse att ha en procents kontroll över sitt liv, och när man inte ens får ha kontroll, så missköter de som ska ha kontroll över mitt liv sig men dom kunde verkligen inte bry sig mindre. Kl 23.00 ringer Maud och säger att jag kommer få sova över i stallet pga att Lina inte skulle komma hem fören mitt i natten... ?#*!!1@ !!! Varför i heeelvete tar dom ens emot mig på en helg när dom vet att dom är tvungna att åka iväg iaf?? ahh Jag var så förbannad att jag inte kunde sova på hela natten. Det jag visste iaf var att jag aldrig mer ska lyssna på nån i hela mitt liv längre.
 

I'm the type where I let you know when things are great, and when things are not that great

 
Är inne på min 2 nyttiga dag i mitt liv och jag är såå förvånad över hur driven jag faktiskt är att byta livsstil. Socker har jag inte ätit på 3 dagar nu och ett sånt sug som alla säger att man ska få, känner jag inte alls..Visst, efter jag har rökt en fet kommer ju sockersuget men nu har jag inhandlat röda äpplen + nötter, som tydligen stimulerar dopaminet i hjärnan på samma sätt som sockret så det blir min nya Munch!
Sen ere ju de här med sallader....Jag kan ärligt säga att jag äter inte sallad pga att jag inte känner mig mätt efter en sallad, så det har aldrig blivit så att jag väljer en sallad till lunch tex, för 5 min senare är jag hungrigare än va jag var från början, men jag har faktiskt hittat en sallad som är både supergod och lite mättande. Fattoush sallad is the shiett.. Grönsallad, persilja, mynta, tomat, paprika, lök + rostat bröd, o sen häller man i en dressing som är gjord på olivolja,torkad mynta & paprika och sen skaka salladen.. Det är de rostade brödet som gör hela salladen tillsammans med dressingen. Ouf asså jag kan äta typ 5 styckna på raden för att det är så gott! Som tur är jobbar jag där fattoush görs så det blir min lunch måånga dagar framöver.
 

Sen ere ju de här med vitaminer..eftersom jag varken har varit bra på att äta grönt eller frukt så skulle jag egentligen behöva gå och ta en vitaminspruta, men blev lite nojjig för nålen så jag gick förbi Life butiken istället för att leta efter vitamin ersättning..Jag har läst om vitamin burken "kvinna" som innehåller alla vitaminer o shit som en kvinna behöver, men hon i kassan hade tydligen något bättre till mig så hon räckte fram den här:
 

Som tydligen ska vara the shit enligt henne. haha och jag förstår varför när jag läste innehållsförtäckningen..
 
Vitamin A
Vitamin C
Vitamin D
Vitamin E
Vitamin b1
Vitamin b2
Vitamin b6
vitamin b12
Niacin
pantotensyra
folsyra
biotin
kalcium
magnesium
zink
koppar
järn
mangan
jod
selen
krom
molybden
 
Shit, efter 2 månader av den här borde det lysa vitamin om mig eller? hahaha 2 kapslar per dag, alltså 2styckna på morgonen. Kommer ställa den preciiis brevid kaffemaskinen så att jag inte glömmer bort burken, den ska ätas upp!! Luktar hora gör den men de ba hålla näsan o svälj haha.
 
Sen har vi ju frukosten.. har researchat lite på internet och tyydligen ska yoghurt vara jätte bra för motverkning av rynkor och återfuktning av huden i ansiktet så nu kör jag stenhårt på yoghurt, och har redan hittat min favorit.
 
 
 Paninis egna "get started" yoghurt..asså ÅHHH va good den e! Det är en mild yoghurt med mjuka nötter och granatäpplen o i botten äppelmos. När man äter den kan man aldrig tänka sig att den är nyttig för den är så söt i smaken, men tydligen inte så denna är min nya favvo ♥

Trust gets you killed, Love gets you hurt & being real gets ju hated

Efter att ha bott på p12 i Örebro i 3 månader var det dags för nästa ställe...Personalen på instutionen tyckte att jag hade skött mig så bra under tiden jag var där att jag skulle få komma till ett familjehem istället för nått jävla bullshit hem, och det gjorde mig såklart hoppfull. Jag fick skjuts upp till uppsala, där jag skulle bli mött av min nya kontaktperson för familjen. Jag kommer ihåg den här händelsen som om det var igår.. Maud hette min kontaktperson, och hennes uppgift var uppfölja tiden hos familjen och vara en "förmedlare" till soc, så att jag slapp ha nånting med sockärringarna i solna att göra med, hatade dom så innerligt på den tiden att jag bara spotta på dom så fort dom sa nått.
 
Maud mötte upp mig vid Uppsala station med en maffig KIA Jeep med bruna lädersäten innuti. shit tänkte jag, vem är den här rika kärringen? haha.. Hon var en bubblig rolig livad tant som hade fullt upp 24/7. Hon och jag skulle ha måånga gräl i framtiden..
 
5 minuter utanför uppsala svängde vi in i ett lugnt villaområde som endast hade en Preem mack och en luffig pizzeria. Great tänkte jag..ännu ett bondställe. Väl framme parkerade vi utanför ett gulligt gult radhus med fint planterade blommor runtomkring. Det är alltid läskigt första gången man kommer till ett nytt hem, men efter 4de gången kände man inte så mycket, man hoppades mest på att dom som bodde där var snälla och inte bråka med en. Och nu när jag skulle få bo hos en familj, kändes det värre eftersom jag inte ville tränga mig in hos en familj och att man dessutom visar sig blottad som ett problembarn som inte kan bo hos sin egen familj.
 
Nånting som jag alltid kommer minnas och uppskatta från första mötet med eva (familjehemmets mamma) var att det första hon gjorde var att ge mig en sån stor och varm kram som jag aldrig hade fått av nån förut och för första gången kände jag en trygghet och ett lugn som visade sig senare blev min räddning. Hon sa dessutom med en varm men bestämd blick att "Allt kommer bli bra ska du se, det ska vi se till" Så gav hon mig en till varm kram. Om jag ska beskriva Eva som person, så var hon helt enkelt bäst. Hon var en kvinna som verkligen aaaldrig brydde sig om vad andra tyckte eller tänkte om henne och hon svor alltid varannat ord, och dessutom hade hon ADHD. Hon gav sitt liv för sina 2 barn och hon brann för att hjälpa ungdomar som hade hamnat snett. Hon älskade dessutom kaffe och cigg, och hon var ganska galen. Ett exempel: Hon skulle skjutsa in mig till stan för nånting, och som vanligt var hon sen med allt som hon hade planerat så det blev kaos. Vi kastade in oss i bilen och jag hade aldrig sett nån köra så galet som hon hahah. Hon sket i varenda övergångställe och svor åt folk som stod i vägen att flytta på sig. 160 km/h på en landsväg kör hon helt galen, kör om alla bilar på fel sida av vägen och när vi tror att vi klarade oss, hör vi blåljus bakom oss. Hahaha då fick eva flipp och börja svära som aldrig förr och precis innan polisen kom fram till våran bil, bad hon mig att hålla mig för magen..Va? haha uttryckte jag, men hon bara shyssa åt mig att hålla mig för magen som att jag har ont, så jag kröp upp i fosterställning på sätet och knep ihop ögonen haha. När polisen kom fram frågade dom naturligtvis vad det var som gjorde att hon körde 160 km/h på en 70 km/ h landsväg..haha hennes svar var så jävla klockren "Ah jag ber så jävla mycket om ursäkt asså men min dotter här har såna värkar i magen att jag tror hon har infekterad bindtarm och kan tuppa av närsomhelst" Jag trodde inte mina öron o jag ville bara brista ut i skratt för att hon sa "infekterad blindtarm" Polisen var desstuom skit snygg så kul att han trodde jag var infekterad liksom. Jag trodde verkligen att polisen aldrig skulle ha gått på den bortförklaringen men till min förvåning tittade polisen på mig och frågade "behöver ni en ambulans?" Jag tittade på Eva och hoppades hon skulle hitta nån bra comment, vilket hon också gjorde haha "Näe vi ringde akuten va, men dom sa det att kunde jag skjutsa in henne snabbt som ögat så skulle dom möta oss vid ingången" ..Polisen vart tyst för nån sekund, sen sa han "Ok, vet ni vad..Eftersom det är så akut så låter jag dig gå med en varning, men håll dig till hastighetsgränsen resten av vägen, annars får ni ringa ambulans" WHAAAAT?! HAHA asså om en person kör 160 km/h på en 70 väg, ryker körkortet direkt, inge snack om saken, men det var typiskt Eva att klara sig undan sånnadär typer av situationer. Hon hade en riktigt galen talförmåga och en ärlighet i hennes röst som gjorde att man verkligen trodde hon var ärlig om allt hon sa, så självsäker var hon.  
 
Men Eva tyckte inte om min attityd och hur jag såg ut när jag kom hem till henne. Jag var kaxig och svår, och jag hade fina kläder med fina klackskor som jag hade handlat i Örebro, men hon dissade allt jag hade haha, då förstod jag inte varför, men idag förstår jag varför hon tjadade så mycket om att man ska klä sig enkelt hit & dit. Hon var den första personen som fick mig så självsäker och förhöjt självförtroende att jag kunde gå ut utan smink och i ett pyjamas byxor om jag så ville. Hon lärde mig att vara bekväm i mig själv och att vara just den man är. Och hon var så otrolig som såg hur känslomässigt avstängd jag var och mitt dåliga förtroende för mänskligheten att hon hjälpte mig bygga upp mig själv under 2 års tid. Så hon hjälpte mig verkligen att bli den jag är idag. Vi blev snabbt bra kompisar, och ibland lite för bra kompisar, med tanke på att hon skulle ju ändå vara en "mamma" men vi kom varandra så nära att det inte gick att bryta våran nära kontakt.
 
Eftersom jag fortfarande hade LVU när jag flyttade till Uppsala, vart det tjafs med regler hit & dit. Jag fick verkligen aldrig ta bussen själv nånstans eller vara för mig själv i huvudtaget. Vart jag än skulle var nån tvungen att skjutsa mig och dök jag inte upp på bestämd tid, blev jag efterlyst. Jag följde reglerna ett tag, men när jag märkte att jag inte fick friare tyglar även när jag skötte mig, började jag protestera, och det var då jag gick tillbaka till mitt gamla jag igen.

Being hurt too many times, doesn't make you stronger, it destroy who you were, who you wanted to be and makes who you are today.

 
Hey folks! Shit va arga ni blir när jag inte uppdaterar! haha sorry men jag har haft 2 veckors semester och har verkligen inte pallat eller haft tid att skriva.. Så börjar med update, som sagt, har haft 2 veckors semester, hade egentligen bara 1 veckas, men chefen hörde av sig å sa att jag kunde ta en vecka till om jag ville för att det var så lite folk på stan, å självklart svarar man inte nej. Umgåts med v, andrea, suss och emma under min semester och dom gjorde hela mina lediga veckor ♥
 
Nånting nytt är att jag ska verkligen försöka byta livsstil..haha jag vet att jag har typ sagt det 100 gg sen jag öppnade bloggen, men senast jag försökte bli nyttig var i Spanien när jag skulle prova på en detox. Deeet gick sådär om man säger så, planen var att jag endast fick äta flytande föda, alltså skulle jag behöva gå hungrig i en månads tid? aaldrig! Men nu har jag verkligen kommit i fund med att det kanske är dags att sluta vara rädd för grönsaker och frukt o istället försöka byta kost heelt från vad jag äter idag. Jag har länge tänk att typ söka till du är vad du äter haha men jag vet att jag skulle få en sån uutskällning av skipper för att jag äter så dåligt och att jag röker så mycket att jag inte skulle pallat med skammen. Om jag skulle försöka skriva upp min dagliga "matintag"s lista, skulle den typ se ut såhär;
 
09.00 Kaffe + cigg
11.00 en cheesburgare innan jobbet (godaste frukosten)
15.00 Lunch, som blir antingen nån wrap eller husmankost
16.00 godisdags
21.00 middag, heelt olika, ibland lagad mat men för det mesta hämtmat
22.00 godisdags igen
01.00 (om jag fortfarande e vaken) mat igen, mackor typ
 
Jag har verkligen levt såhär alldeles för länge, ok när man e tonåring o sådär men jag har varit föör bekväm och föör envis för att fortsätta. Jag är en sån person att jag måste typ verkligen "nå botten" med nån dålig vana för att till 100 procent bryta den, och nu känns det verkligen som en sån "bottenkrasch" typ, och det är bara positivit, det får fram mitt driv och min beslutsamhet för att nå mitt mål.
 
Och eftersom jag inte är överviktig, så behöver jag faktiskt inte baara äta sallad och kaninmat, utan det räcker egentligen med att äta hemlagad mat med grönsaker och istället för att dricka läsk, dricka vatten, och istället för godis ska jag äta frukt istället. Och för att minska mina godis och ciggarettintag ska jag äta en knäckemacka varje gång jag blir sugen på en onödig cigg. Jag har faktiskt bara levt på 3 cigg per dag när jag satt inlåst, och inte dog man av de...men däremot åt jag som en jävla gris, haha.
Så nu blir det nya tag och ska försöka följa de nya matschemat på ett ungefär såhär;
 
09.00 Kaffe och cigg (den gååår inte att sluta med)
11.00 yoghurt & knäckemacka
15.00 Lunch , Husmankost + sallad
20.00 middag, hemlagat + sallad, efter maten en frukt
(slut ätat)
 
Det är alltså godiset och sockret jag vill bli av med, för jag har verkligen ett sånt sjukt beroende av de. Haha en gång, kommer aldrig glömma det, inte annie heller hahaha.. När jag bodde i Söderhamn o any kom på besök hos mig.. Vi rökte och sen blev jag godissugen.. Jag hade glassbåtar hemma, ni vet i såndär stod förpackning med typ 12 styckna innuti..haha efter den första var jag bara tvungen att äta en till, sen en till och en till, till slut hade jag vräkt i mig hela 8 glassbåtar på raden.. Annie vart mer tyst ju fler gånger jag gick och hämta en till.. hahaha jag kan liksom inte sluuta äta nått som jag tycker är gott..Och dessutom fick jag en sån utskällning av tandläkaren för mitt sockerintag att hon hotade med ett "Om du inte slutar äta så mycket socker kommer du inte ha några tänder kvar när du är 50"..Tack för den liksom....på tåget på väg därifrån hade jag sån ångest över allt godis jag har ätit att jag verkligen för första gången blev äcklad av socker.. Trodde aldrig den dagen skulle komma, så jag är verkligen beslutsam med att jag ska fixa de här! ..Det sägs att första månaden sockerfri är som att försöka bli drogfri från alkhol typ...kul. Men efter en månad ska man tydligen aldrig med känna det där riktiga socker suget som jag kan få. Ska bli kul att se resultatet sen =), håll tummarna för mig pls!
 
 
 
 
 
 Hahaha lejongapet
 
Slickad tallrik...haha

Ky-mani Marley på grönan
 
 
 
 
 
 
 

Who you are is enough

 
Hade en sån härlig och mysig AW igår med suss på offside o har inte skrattat så mycket på länge. Vi beställde in alla förätter och satt o små åt medan suss berättade de sjukaste berättelser nånsin att ja inte visste om ja skulle skratta eller va i chock haha "Pee in you? that's some R.kelly shit right here" Hahaha .. Märkte direkt att det var ett tag sen bara hon och jag satt små lulliga och snackade och efter igår blir det verkligen oftare! Har ont i magen efter alla berättelser o kan inte vänta tills nästa gång ♥
 
 
 
På tal om något sjukt.. Igår när jag kom till jobbet satte jag mig ute på uteserveringen för att ta en cigg i lugn o ro, fanns det massa skator som gick omkring mina fötter, ätandes på gamla matrester typ, o från iingenstans känner jag typ en fjäder på mina fötter, å när jag kollar ner äre en skata som har satt sin ena vinge på min ena flipflop o av ren reaktion skakade jag på foten för att det typ kittlade till, men så fort jag ryckte på foten började skatan flaxa med vingarna, och när jag inser att skatjäveln hade fastnat med vingen i min flipflop fick jag panik. Skatan hade också panik och började flaxa som ett jävla cp o jag började skrika, helt själv med en skatjävel på foten hahaha "AHHHHHHH" jag minns att jag ropade "HJÄLP! AhhhHHH HJÄÄLP!" Det var en sån obehaglig känsla att ja får rysningar bara ja tänker på det.  Fjädrar for överallt och eftersom skatan började flaxa som ett epelepsi anfall , började alla andra skator runtomkring också flaxa med sina vingar å jag stod mitt i allt flaxande och skrek på hjälp utan att nån kom haha. Till slut sparkade jag med foten i luften flera gånger tills skatan lossnade och flög iväg. Haha där stod jag med fjädrar överallt och med ett hjärta som slog i 180 och hoppades innerligt att ingen såg händelsen. Va fan e oddsen att en fågel fastnar i ens flipflop?? Haha insane.  

A person who can criticize others, is a person who can criticize himself

 
Tillbaka till verkligheten, vilket inte känns så jävla bad as I thought de skulle göra, kanske för att man har laddat batterierna under veckan, eller så är det för att jag har sånna härliga arbetskamrater så det känns som man är och fikar istället för att jobba, anyway så känns det bra. Jag har iaf en innestående semester vecka kvar så det kunde typ inte kännas bättre. Jag är så keff som inte höll i med träningen, men å andra sidan visste jag typ att jag skulle banga till slut, för det har jag alltid gjort. Är det för att man inte har tillräckligt mycket motivation att vilja börja träna, eller hatar jag bara träningsmaskiner? Dansa kan ja ju börja med, men hur kul är det att börja i en ny grupp helt själv? Ridning är också ett alternativ men det är så sjuukt dyrt att det är löjligt. Om man vill bli tex medryttare på en häst, vilket betyder att du rider och sköter om en häst några gånger i veckan, så behöver jag betala ägaren för att ta hand och träna dens häst..Hur sjukt är inte det? Logiskt sätt ska du ju vara tvärtom, men tydligen har det funkat så i alla år utan att nån har klagat. I don't know men jag börjar bli riktigt rastlös och det är aldrig bra. Mitt drömliv skulle vara att ha ett fullbokat schema hela dagarna, då skulle jag verkligen vara nöjd med livet, guessing att med famij så blir så, så får väll vänta till dess.
 
Nu slutar jag och det blir som vanligt en fet aw med suss, Puss!

 

 
 

When I leave this world, I'll leave no regrets

 
I'm baack! Kan säga redan nu vilken flax jag hade med att välja just förra veckan med tanke på vädret! Nästan strålande sol heela veckan, ba en dag det regna, då passade jag på att mysa inomhus med björnen. Annars har jag typ ba grillat, badat och myst, hela veckan tillsammans med min björn. Att ha umgåts med björnen hela veckan gav mig feta Flashbacks från spanien, hur vi umgicks 24/7 och skrattade tills våra magar gjorde ont. Vi sitter ihop helt enkelt och ja trivs som bäst när vi är tillsammans. Jag har ätit så mycket chorizo att min mage står rätt ut haha, halloumin är inte helt oskyldig den heller. En välförtjänt vecka, jobbar igen bara 1 vecka till sen ere dags för semester igen =). Här e bildbomben (OBS! varning för en starkt alkoholpåverkad gaby på alla bilder)
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kollade på AIK match från Norra stå (hjälp)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hoes want attention, Women want respect

 
exakt 1,5 timmar tills min semester börjar! Hääääääy! Haha det första jag kom å tänka på att göra direkt efter är en fet jävla AW nånstans, och nu ska jag lyxa till det med drinks och inge jävla bärs! Haha det är sjukt att det första man tänker på när man blir ledig är att supa ..Gissar att det är medfött när man är född i Sverige. Himmlen börjar klarna upp och i helgen har ju alla lovat strålande sol med 26-28 grader, och om det stämmer så äre ba ta på sig sina shorts och börja shotaa! Who's with me?? haha nu kommer pappa skriva en kommentar "ta de lugnt gumman min, inga minnesluckor så du tappar allt du äger" Nejdå pappa, inga minnesluckor kan jag inte garantera att jag inte får men jag lovar att ta det slow..till en början iaf :P 
 
På söndag är det AIK-häcken på friends arena och den här gången ska jag köpa biljetterna i förväg OCH komma i tid, annars är det ju risk att det blir ett "pga säkerheten kan vi inte släppa in dig" som förra gången haha. Mamma min fyller år på måndag också men hon har åkt ner till malmö för att fira den med våra släktningar därnere så får inte chansen att fira henne tyvärr :(, men tar det när hon kommer hem istället. 
 
Eftersom jag är så keff på att uppdatera kan jag redan nu säga att jag nog ej kommer att uppdatera nånting under hela nästa vecka, så det blir en bildbomb veckan därefter ist =) . 
 
Glad sommar på er alla och tare "lugnt" med spriten! 
 
 
 

People think being alone makes you lonley, I don't think that's true. Being surrounded by the wrong people is the loneliest thing in the world

 
Nu e de bestämt, jag har semester nästa vecka i en vecka, sen kommer jag jobba till första veckan i augusti, då tar jag en vecka till, för att åka ner till spanien en sväng. Så vad ska man göra hela nästa vecka? Palla ruttna här asså...kanske tar en weekend nånstans eller nått, får se vad min impulsivitet tar mig =) 
 
I helgen vill ja fan hitta på nått kul, typ en heldag nånstans och för att sen avsluta dagen med en nice middag på en mysig uteservering.. Har varit sugen på det skiit länge nu men blir som vanligt aldrig av. Suss e hype i helgen så det kanske blir vi två ute för en heldag =) 
 
 

I don't think u realize what you mean to me, not the slightest clue..

 
Stohandling direkt efter jobbet är vad som gäller..Eller jag kanske åker hem o röker en fet innan så man inte stressar omkring därinne helt hungrig. Nånting jag har lärt mig är att aldrig handla hungrig. Då slutar det nästan alltid med att jag bara köper skräpmat och godis som tar slut på tre dagar, så måste jag gå å handla igen. I början kunde jag och björnen handla mat för flera tusen i månaden och vi fattade aldrig varför det kosta oss så mycket? Men sen kom vi på att det var för att vi handlade när vi var hungriga så vi handlade genom magen..inte bra haha. En ekonom sa till mig en gång att det är billigare att äta middag ute varje dag, om man bor själv, än att storhandla in mat som man fick slänga sen för att det blev gammalt..tycker den ekonomen lät väldigt logisk =). Jag är inte sämst på att laga mat, jag är bara väldigt oerfaren och vet inte riktigt än vad som passar med vad. När jag jobbade som hushållerska lärde jag mig att både göra luncher och middagar, inte kanske världens roligaste och spännande måltider direkt men det funkade iaf, riktig nybörjar mode på det hela haha. Chefen förstod att jag var en nuuby när det gällde matlagning så han lät mig va haha. Det kanske är dags att börja igen, så att man inte står där i framtiden med 5 barn som tycker att deras morsa lagar äcklig mat, kul. 
 
Vi har en stooooor och lång skinn soffa hemma som är vit, lite konstig soff färg tycker jag och medan jag fick runt i lägenheten för att försöka hitta på nya idéer, kom jag på att jag skulle vilja färga de vita till svart istället, då hade soffan verkligen sett maffig ut. Så jag frågade björnen och några andra om färgning till läder men alla tyckte jag var dum i huvet som trodde att det gick att färga läder, men vadå ? Det är liksom 2013, visst fan borde man kunna färga läder om man kan åka upp till rymden? haha bra jämförelse..men iaf, jag sökte på internet och ok, det var inte det lättaste att hitta men till slut hittade jag en primer, som färgar skinnsoffor i vilken färg man ville! Och dessutom var det busenkelt att göra, så nu har jag inhandlat en med svart färg, kommer bli as snyggt, som en helt ny soffa hemma! En liten smygstart på våran total homemakeover !
 
 
 

If I'm crazy enough to think it, then I'm crazy enough to say it

 
Att vakna upp på ett sjukhus, liggandes med slangar och hela köret när ja inte ens visste om varför jag var där skrämde mig. Allt jag minns från gårdagen var att jag hade gått hem till det där paret i byn och börjat festat loss. Hembränt + några lyckopiller gjorde att jag verkligen inte mindes ett enda skit och jag fick senare reda på att det var inte riktigt lyckopiller jag fick i mig, super starka smärtstillande som man aldrig ska blanda med alkohol så min kropp hade fått en kemisk reaktion, vilket betydde att tabletterna + hembränt sprit tillsammans i kroppen gjorde en blackout. När jag tittade upp från min sjukhussäng upptäckte jag att jag låg i väntrummet, med 120 ögon stirrandes på mig. varför i helvete lägger man nån som är helt däckad i väntrummet så alla kan glo ut en? Jag kände mig helt tom och lite bakom av tabletterna och eftersom jag fortfarande inte visste varför jag var där så drog jag ur sladdarna ur armar och näsa för att ställa mig upp, men efter att ha ställt ner benen på golvet var dom som spaghetti så jag ramlade ihop i en klump på golvet, och ännu fler ögon började stirra ut mig. Sjuksköterskorna måste ha hört min duns på golvet för två styckna kom gåendes snabbt emot mig för att plocka upp mig. "Du kan inte bara ställa dig upp sådär när du har legat och sovit i två dygn, och i med sladdarna!" Två dygn?? Hur i helvete kan jag ha sovit i två dygn? Fast jag kom på mig själv att det kanske inte var så konstigt eftersom jag verkligen inte minns nånting från händelsen. Hur kom jag till sjukhuset? Haha det var många frågor som bubblade upp men det var nog bäst att ba tare lugnt tills sjuksköterskorna kunde berätta.
 
Efter att ha legat övervakad i några timmar till blev jag nerskjutsad till maria ungdom, oohhh neeej..Värsta stället som fanns.. Väl därinne blev jag igenkänd av personalen direkt.."Hej Gabrielle..Är du tillbaks?" Skit kul att höra den liksom.. Den här gången blev jag inlagd på akuten, vilket är ännu värre än behandlingsavdelningen som jag var på förra gången. På akuten kom alla knarkare och alkisar direkt från gatan så alla såg ut som vrak hela bunten, och läskiga var dom flesta. Flummara umgicks med varandra, horsarna låg och avtände nånstans och alkisarna satt i rökrummet 24/7. Allt jag ville göra var att sova, sova bort all tid så att jag snabbare kom ut därifrån men man fick aldrig vara ifred, man fick inte ens vara på sitt rum själv under dagen, för då ansåg dom att man var "osocial". Jag ville ändå inte socialisera mig med pundare och alkisar men man som vanligt hade inget val. Så det enda man kunde göra var att läsa utslitna skvaller tidningar från 1997 typ , eller kolla på 1an,2an eller 4an..Jag med min rastlöshet försökte genast hitta nånting som kunde tillfredställa mig men det fanns verkligen ingenting att göra så jag satt och lade pärlplattor tills mina fingrar ömmade..
 
Efter en veckas vistelse på akuten fick jag ett samtal från soc..vilket bara skulle handla om vad för straff jag skulle få efter min urflippning. På ett sjukt sätt var det det enda man längta efter, att soc ringde, för man hade verkligen 0 kontakt med omvärlden what so ever så ett samtal från soc kunde man längta efter i veckor..sjukt. När kärringen äntligen ringde hörde jag på henne hur lugn hon försökte framföra samtalet utan att jag skulle flippa och bli galen. Inte ett hur mår du? fick man , utan hon gick direkt på det hårda. "Gabrielle, du är verkligen svår att förstå sig på, oavsett vad man säger till dig så gör du tvärtemot, och vi här på solna soc och ditt behandlingshem i uppsala anser att du är en fara för dig själv och samhället och du kan aldrig anpassa dig efter andra människor så det enda lösningen vi har för dig är att du får åka till ett p12 hem igen" Det sist nämnda trodde jag aldrig att jag skulle behöva uppleva igen, eftersom jag trodde soc och alla såg och verkligen förstod hur dåligt jag mådde att vara inlåst. Jag ville bryta av telefon luren och kasta den rakt i sockärringens ansikte för att helt iskallt tala om för mig att jag skulle bli inlåst igen. "Jag kommer bara rymma och ställa till problem, det vet du så väl så varför vill du få mig att må sämre än vad jag redan gör?? Varför är det ingen som lyssnar på mig? Ska jag verkligen behöva dö av en överdos innan nån kanske frågar mig hur jag mår och vad jag känner skulle få mig att må bättre?!" Min aggression började övergå i tårar och frustration men sockärringen brydde sig inte ett skit utan fortsatte helt iskallt "Kanske du den här gången ska börja lyssna på personalen och visa att du inte är en bråkstake, så kanske du blir fri nån gång?" Nu började jag koka, "Det är ju pga er soc och personal som gör att jag mår så jävla dåligt att jag vill ta tabletter för att kunna se nånting ljust i livet. Ni straffar och skäller ut mig och låser in mig som en jävla hund, jag är NORMAL som reagerar såhär, och jag kommer ALLTID reagera såhär tills ni fattar att jag är en egen individ som vet mina rättigheter!, Jag har inget beroende, så varför i helvete är jag ens här?? Varför placerade ni mig på ett behandlingshem när jag inte hade tagit en enda drog på 6 månader?? Jag var heelt Clean men blev behandlar som jag hade knarkat sönder i 40 år". Nu började kärringen tröttna "Gaby , det är exakt det här vi menar, du behöver inte ha svar på allting, du är underårig och får inte bestämma allting själv. Ju mer du lyssnar och är samarbetsvillig, ju fortare blir du fri.. TPT kommer hämta dig imorgon bitti för att skjutsa dig till Örebro, Ha det bra nu Gaby hejdå" Så lade hon på i mitt öra..Kunde man göra det värre?  Jag ville ringa upp henne men fick till svar att man inte fick ringa utgående samtal. Förstår ni nu vad jag menar med att ingen lyssnade på mig? När jag t.om grät av frustration och sorg så kunde sockärringar svara en tillbaka helt iskallt utan att ens lyssna på en. Jag förstår om jag var 30 år, varit ut och in på varenda behandlingshem och instution , men var endast 15 år gammal..bara ett litet barn liksom.. Aja det var inte mycket mer jag kunde göra , så jag packade min enda väska med kläder, för de andra hororna på mitt hem hade passat på att sno halva min garderob medans jag var borta, och jag fick inte ens kontakta hemmet.. Hur mycket skit kunde en människa ta innan man döda nån? Den frågan cirkulerade runt i mitt huvud väldigt ofta under den tiden, jag hade så mycket hat och ilska att jag nästan väntade in på att någon skulle gå in i mig eller säga något fel så jag kunde stor flippa på den personen.
 
08.00 blev jag utsläppt från Maria Ungdom för att transporteras till Örebro, och det fanns en speciell transport man fick åka i så fort du skulle transporteras från häkte, fängelse eller behandlingshem. TPT kallas dom och kommer alltid i en stor buss med igentonade rutor och med 3 st plitar. Det var min första gång att transporteras och blev mött av tre plitar som skulle ta ner mig till Örebro, och även där fick jag använda handfängslen "Vi tar inga risker, även fast du är 15" . Tydligen skulle vi hämta upp nån snubbe från kronobershäktet som också skulle vidare till Örebro, till kumla fängelset. men gud tänkte jag, ska jag behöva dela bil med en mördare?
 
Killen som också klev in i bilen i handfängslen log ett sånt stort och fjantigt leende mot mig så fort han såg mig.. Han hade väll inte sett en tjej på flera månader haha. Resan ner till Örebro var oooolidligt lång och jag satt bara och stirra tomt ut mot landskapet. Killen från häktet satt och skrev nått på ett papper, som såg ut som ett brev.
Precis utanför Kumla anstaltet såg man verkligen hur höööga murarna var runt om. Det är ju Sveriges högsta mur men man fattar inte hur högt det är fören man stod precis under dom. Nån minut senare släppte dom in oss och det kändes som en film. Jag var även tvungen att gå ur bilen för att bli visterad av någon anledning och medan jag stod utanför bilen , räckte killen mig det brevet han höll på att skriva på under resan. " Ja vill gärna att du läser brevet och ger mig ett svar" Så gick han.. Vadå för jävla svar? haha ..Plitarna som inte tyckte det var passande tyckte att jag skulle slänga brevet utan att läsa det , men jag var bara tvungen att se vad han ville ha svar på. Jag minns typ hela brevet men han började med att skriva hur söt han tyckte jag var, (Jag var 15 år, han kanske var typ 28-29)  sen började han förklara hur han har suttit häktat i 7 månader , i väntan på att få börja avtjäna ett 8 års straff , pga att han hade 1 kg kokain i ena handen, och en 9mm i den andra när polisen hade tagit han hemma. haha snubben hade sån ful och dålig handstil att man kunde tro att det var en 7åring som kluddrat på ett papper haha. Ett gott skratt fick man iaf innan vi begav oss vidare mot det andra fängelset, där jag skulle bosätta mig i en obestämd tid framöver och där i Örebro var det verkligen bara skog och bönder, inget annat. Väl framme måste ja säga att p12 var mycket mindre än den i Södertälje och det fanns en fin sjö precis brevid hemmet. Inga stängsel fanns och hade jag inte vetat vart jag skulle, kunde man tro att det var nåns villa ute i skärdgården, så pass fint var det. Och mitt i sommaren var det också så det var vamt och skönt ute.
 
Vi blev mötta av två kvinnliga personal som jag återigen skulle behöva klä av mig naken och hoppa groda för, och sjukt nog kändes det ínte så konstigt längre, som förra gången. Väl inne var det stort och luftigt, och man hade mycket mer utrymme att röra sig på än i Södertälje. Det fanns även en bakgård som man fick lov att hänga på när det var fint väder, så att man slapp vara inlåst i ett unkigt rum. Personalen gick igenom alla regler och dom var detsamma som i Södertälje, fast aktiviteterna var 120 gånger mer än i Södertälje. Varje dag var det någon aktivitet, som att bada, fiska, handla m.m. Man lagade maten tillsammans och oftast var det grillat ute på baksidan. Jag började snabbt digga stället och tjejerna som jag satt med och det kändes mer som ett kollo typ än en instution, vilket jag tyckte var as bra. För första gången på väldigt länge kände jag mig trygg och stabil, jag trivdes med i princip allt och för en gång skull kunde jag släppa stridsyxan.

Om

Min profilbild

Gaby

RSS 2.0