Neva gave a shit, probably never will.

79eac" size="1">
2013-05-28, 17:29:26 / Kategori: Sverige
 
 
 
 
Tänkte fortsätta lite på to be continued storyn, ja vet att ni är sugna på att få läsa om de, o det kommer bli en hel del, men kommer skriva händelserna när jag känner för det, så det kommer inte bli dagliga updates om de för de tar på känslor/krafter att skriva vissa händelser så det blir mycket när jag själv känner för det.
 
Men efter mardöms vistelsen på maria Ungdom va ja tillbaka igen, men istället var ja tvungen att lämna rutinerliga urinprov på soc, OCH gå på nå jävla bup möten som jag allvarligt flippade ur på. Dom kallade dit mig och mamma, jag var redan skeptisk för vad ska vi prata om? Att jag gillar att röka hasch och umgås med kompisar istället för att ruttna i råsundas ruttna träsalar? Iaf så när vi kom dit in på mötet, möts vi av tåv praktikanter, det kan ja garantera att dom var. Presenterade sig stelt och satte sig ner, med ett varsit block och penna i handen och började fråga dumma frågor. "Gabrielle kan du berätta varför du inte gillar din skola?" .."För att den är rutten och ja e uttråkad".."Men det är ju lag på att gå i skolan".."och?..fortfarande uttråkande".. Det var ungefär så mötena gick till, helt värdelösa så mamma bokade av alla möten för även hon insåg hur inkompetenta dom var. Eftersom jag umgicks nästan bara med 89-88or i skolan och utanför, så vart de ju att man hände med dom tills dom gick hem, så om mina föräldrar sa att jag skulle vara hemma 22.00 , kom jag alltid hem 00.00 , eftersom alla andra mina vänner behövde vara hemma då så tyvärr sket jag i alla regler som sattes upp. Allt som har med regler eller bestraffning att göra, avskyr jag. Jag hatade när andra försökte bestämma över mig och straffade man mig för nånting jag gjort, vart jag så kränkt att jag gjorde saker ännu värre, så ni kommer förstå vilka problem jag fick genom alla åren.
 
Tiden gick, skolan sket jag i eftersom alla tjejer möttes upp innnan skolan för att röka en spliff, vissa gick tillbaka till skolan medans jag gick hem för att muncha och njuta av livet helt enkelt, på helgerna var man ute o söp skallen av sig. Livet lekte, och urinproven jag lämnade visade alla positivt, men jag sket i o fortsatte mitt race, tills mamma en dag säger att jag ska på "Jourhem" i Enköping. Min första reaktion var , enköping..världens minsta bondhåla med bara skog och bönder, nej tack. Sen , jourhem..vad betydde det egentligen? Jag sa emot direkt men soc hotade med att ge mig LVU (lag av vård av unga) om jag inte självmant begav mig till hemmet, och med tanke på allt tjafs och bråk med föräldrarna, tänkte jag att jag åker dit för deras skull. Tanken på att komma till en helt ny stad, till ett helt nytt hem med nya personer, skrämde mig lite men sög ihop för föräldrarnas skull. Sen kan man ju tycka att det är en självklarhet att man får besöka hemmet innan man flyttar dit, speciellt med tanke på att jag var så ung, men icke. Soc satte bara en tid och dag jag skulle befinna mig där, o pappa körde mig dit. Jag var inte stolt över min situation, men om jag ska va ärlig, var det bara mina föräldras besvikelse som gjorde att jag självmant följde med, annars hade jag aldrig ens disskuterat möjligheten.
 
2,5 timmars bilresa senare var vi framme i enköping, som vi körde igenom bara på 2 minuter, men trodde ni jag hade turen att iaf bo nära stan? nä nä, ut i vildaste skogarna, hela 4 mil från själva byn, ut åt helvete.
När vi äntligen kom fram till adressen, var det det absolut största hus jag någonsin har sett i hela mitt liv. Det liknade en herrgård med ungefär 14 olika stora rum och med en tomt stort som en gård. Eftersom jag inte fått nån som helst info eller namn om personerna som bodde där visste ja liksom inte hur jag skulle beté mig..Jag tänkte absolut inte bara knacka på där o säga hej, när jag inte ens ville vara där. Nån minut senare kommer två svarta hundar utspringandes, tillsammans med en mullig livlig kvinna som presenterade sig som Kattis. Hon klappade mig hastigt på huvudet och sa med en djup röst "allt kommer ordna sig ska du se" så tog hon mina väskor och gick in. Väl inne i de stora huset blev jag mött av dunkande techno music på övervåningen och visste direkt att jag inte var ensam tjej i hemmet. Kattis kallade ner tjejerna som kom springandes ner, helt nyfikna. Inte bara 1, 2, 3, 4 tjejer , utan hela 12 tjejer som kom ner, allas blickar riktade mot mig. Dom kollade mig upp & ner, och började presentera sig. I det läget kan jag helt erkänna att jag inte var kaxig. Jag märkte direkt också att alla tjejerna var äldre än mig, så jag skulle tyvärr bli den yngsta tjejen i huset, vilket aldrig är populärt någonstans. Förhörs frågorna började direkt från alla , "va kommer du ifrån?" "va sitter du för?" "vilka känner du?" "hur många brott har du gjort?"  Jag hann knappt svara på alla frågor o ja blev direkt centrumets mittpunkt.
 
Efter att ha svarat på alla förhörsfrågor och samtalat med alla tjejer fick jag bekräfat för mig, att jag var den yngsta i huset. Jag var 14 år då, och den näst yngsta var född 88 så jag var rena babyn i deras ögon men jag kom förvånansvärt överens med alla i huset och kom snabbt in i "gänget". Man kan ju fråga sig vad alla satt där för, och alla satt verkligen där för heelt olika anledningar. Det var två zigenartjejer från tumba, vars släkt var ovänn med varandra så därav var det nära till mord varje dag. Nån annan tjej hade missbrukande föräldrar och ingen anann som brydde sig om henne , så hon hade flyttat runt och runt i hela sitt liv, i hopp om att hitta en familj som kan ta hand om henne. Alla hade verkligen hjärtskärande berättelse om varför dom hamnat där dom hamnat och eftersom jag var så ung, vart det verkligen chockande att få höra alla dessa tragiska historier. En tjej, hade sånna agressions problem att det knappt gick att vara runtomkring henne för hon flippade verkligen ur på minsta minsta lilla, o med hennes temperament hade gjort henne till "den som bestämde i huset", just för att ingen vågade säga emot henne. Hon var endast 16 år när hon satt där, men hade misshandlat över 20 personer helt impulsivt runt om i stan, så ni förstår ungefär va de var för tjej vi hade att göra med. Fick hon inte som hon ville, fick hon ett sånt utbrott jag aldrig sett tidigare, hon var inte rädd för nån och hade en styrka som en man. Men på nått sätt, såg jag den svaga lilla tjejen som med stor sannorlikhet hade fått så mycke stryk i stitt liv att det enda hon kunde göra var att slåss. Kanske just av den anledningen kom hon och jag väldigt nära varandra.
 
När man bor på ett hem, måste det finnas en inviduell planering på vad man ska göra om dagarna osv, för man får aldrig gå sysslolös, eftersom det är en trigg till att bli uttråkad och lat, men när jag tänker tillbaka på dom 5 månaderna som jag var där, hade jag adlrig en sysselsättning. Jag gick inte ens i skolan, vilket jag trodde var anledningen till att jag inte fick bo hemma.. Så det jag gjorde om dagarna var att spela tvspel och rasta hundarna, rätt soft men höll såklart inte i längden. Det var alltså Kattis som var "familjemamman" och så hade hon en deltidsanställd som hette Peo haha , en riktig bonde som älskade monstertrucks och snus haha. Två personer på 14 stökiga tjejer, funkar ingenstans, det fattar vem som helst,så vi blev alltför ofta nekade till aktiveter om dagarna, vilket bara resulterade i bus. O de riktigt keffa var att gjorde man nått bus, vart det en kollektiv bestraffning, vilket betyder att alla fick skit , även om det bara var en som fucka upp så det blev ganska mycket bråk och tjaffs bland tjejerna. Jag minns en speicell händelse, som jag aldrig kommer glömma..
 
Vi alla tjejer var kompisar med varandra och det hade typ blivit "vi mot personalen" Så vi gjrode inte mycket som vi blev tillsagda att göra så personalen bestämde sig för att separera oss så att vi inte kunde gadda ihop oss , och var det nån som sa emot direkt, var det den aggressiva tjejen. Hon flippade ur direkt haha och skapade kaos. Kattis var ingen fegis, hon var riktigt stabil och nästan skrämmande, för när hon blev arg , kunde vad som helst hända. Iaf så var det dags för att gå o lägga sig, vilket vi alla var tvugna att göra 23.00 varje dag, då fick man inte sitta och prata med nån utan man var tvungen att sitta själv på sitt rum, vilket den ilskna tjejen vägrade den kvällen. Så kattis och hon hade ett riktigt livligt bråk om att hon skulle gå och lägga sig, o det höll på i över en timma, tills vi hör kattis få nog, och brottar ner den aggresiva tjejen (låt oss kalla henne lisa) på golvet, så hon flippar. Men kattis gav sig inte och mitt upp i allt hör vi hur kattis slår till lisa, en riktig smäll, samtidigt som hon skriker på henne och oss "ERA JÄVLA SKITUNGAR, NU JÄVLAR SKA NI FÅ ÅNGRA ER ALLIHOPA FÖR ATT HA TJAFSAT MED MIG, PEO RING POLISEN, ALLA SKA IN PÅ PSYK!!!" Hon var helt galen och vi tog inte hennes ord på allvar, tills vi hör hur två polis bussar kör in på gården, då får alla panik. Hon menade verkligen allvar med att hon ville sätta oss alla på psyk, o mitt hjärta började pumpa i 180km/h. Jag hade även en femma gräs uppe på rummet + några sprit flaskor som jag visste jag skulle få sån kuk av så jag + en till tjej greppar tag i en varsin tjocktröja och rymmer ut, mitt i natten, ute i ingenstans, i 20- grader. Adrenalinet höll en varm väldigt länge, men med tanke på att det var hela 4 mil in till stan, fick oss snabbt att försöka komma på en lösning. Om vi skulle promenerat hela, hade det lätt tagit oss 8, om inte 9 timmar att promenera, men med en rädsla för att bli tagen till psyk, fick oss att fortsätta färden.  Men efter 4 timmars gående , klädda i endast en tjocktröja, fick oss sakta att inse att vi inte skulle klara oss, så vi bestämde att vi skulle knacka på nåns dörr och förklara vår situation, hur kattis behandlat lisa och hotat oss alla till psyk, o kanske därmed få skjuts till tåget. Men med oturen på vår sida, råkade vi knacka på en av kattis "djurvårdare" som skjutsade oss tillbaka, utan snack. Rädslan för hur vårat straff skulle se ut när vi kom tillbaks höll oss i åtanken på vägen tillbaks. Vi visste att vi skulle få så mycket skit, och även alla andra för att vi drog.
 
Klockan kanske var 04.00 på morgonen när bilen körde in på gården. Huset var nersläckt och´det fick oss att pusta ut, ingen vaken, inget tjaffs. Helt skakis kliver vi in i huset, och blir mötta av kattis som kommer rusandes i moronrock helt ruffsig och galen. "Upp o lägg er med detsamma, straffet kommer imorn", så smällde hon igen köksdörren och gick o la sig. Shit tänkte vi , men var för utmattad för att ens bekymra sig om straffet, så vi däckade kort därefter.
 
Exakt 1 timma och 40 minuter senare, drogs min dörr upp och en galen kattis kastade ett strykjärn på mitt ben, samtidigt som hon gav order om att vara nere i köket om 5 minuter. Att få ett strykjärn på smalbenet , helt nyvaken, är en känsla jag inte ens önskar min värsta fiende..Helt utmattad haltar jag ner till köket där alla tjejer sitter, inklusive lisa, som är svullen i hela ansiktet pga utbrottet från kvällen innan.
Kattis, som sprang omkring helt galen, började riva ner garderoben som var fylld med massa lakan, örngott och servetter på golvet , och skrek åt oss att allt ska vara strykt och vikt inom 2 timmar, annars skulle vi få problem enligt henne. Utan ett knyst började vi vika ihop servetter som redan var vikta för 2 minuter sen, bara för att inte behöva utstå ännu ett straff.
 
Så såg min vistelse ut på jourhemmet, som skulle få mig "på bättre fötter" och tillbaka till skolan..
 
 
 



KOMMENTARER

» NAMN
» E-POST

» URL

Kommentera inlägget här:

Kom ihåg mig?
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!