You Gotta fuck up before u get shit right

79eac" size="1">
2013-06-05, 16:31:17 / Kategori: Sverige
 
Efter rymningen och straffet från jourhemmet, vart det en heelt annan stämmning i huset. Kattis verkade hata oss alla och ignorerade oss i flera dagar och jag väntade fortfarande på att soc skulle komma upp för att ha ett planerings möte, om hur länge jag egentligen skulle stanna där osv, men dom dök aldrig upp. Är det någonting som kan göra mig galen idag, är när jag blickar tillbaka o tänker på hur nonchalanta soc egentligen var mot mig, ingen skötte sitt jobb och alla passade runt mina ärenden tills dom själva glömde bort mig. På jourhemmet lovade dom att jag endast skulle behöva stanna där i 8 veckor, men flyttade inte därifrån förens 5,5 månader senare, bara för att soc inte brydde sig eller orkade engagera sig i mig, o det skapade hat inom mig som bara växte och växte ju mer åren gick. Efter ett livligt slagsmål på hemmet var vi alla tvugna att flytta därifrån, och för att kattis misskötte jobbet då hon aldrig var hemma eller tog sin tid med nån av oss. Jag bönade och bad till soc att få låta mig komma hem, jag förklarade i frustration hur sånnadär hem inte var någonting för mig och att jag misskötte mig mer på hem än vad jag gjorde hemma, men som vanligt lyssnade dom inte utan bestämde(utan mig) att jag skulle till en familj i täby Tänk er själva , ni är 14 år, missförstådd, ensam och arg, men ingen lyssnar på dig utan bestämmer vart du ska bo och vilka du ska umgås med.. Jag accepterade det aldrig riktigt eftersom jag aldrig fick ha en talan, vad jag än sa , gjorde dom tvärtemot och dom lovade alltid till varje flytt att "här kommer du trivas, familjen är hundra procent engagerade i dig) mmm visst... Ensam med soc åkte vi till familjen i täby som bestod av en galen 60 årig tant , tillsammans med hennes man och två schäferhundar, som hon var heeeeelt besatta av, man fick knappt klappa dom , för då gjorde man det på "fel sätt". Hon hade även p34 placerade, vilket betyder att män som muckar från fängelset, kommer ut på "utsluss" hemma hos henne, och jag minss hur hon skröt med att Ken ring hade varit placerad hos henne. Jag visste att jag inte hade någonting gemensamt med tanten som bodde där, och allt vart liksom stelt och tillgjort. Soc hade ordnat så att jag skulle börja 9an i bergshamraskolan, behövde egentligen gå om 8an, men av nån anledning lät dom mig börja 9an direkt. O eftersom jag hade så svårt att fokusera i skolan skulle jag börja i en "extra grupp", vilket vi alla vet vad det betyder , ännu mer problem. Då visade det sig att jag hamna i samma klass där alla flummade, innan,under och efter skolan o var det nånting jag absoulut inte kunde göra då,var att röka för då skulle jag få LVU. Jag fick inte ens själv ta bussen till skolan, utan blev pråmt tvungen att bli både skjutsad och hämtad av tanten,som löd vartenda ord soc sa. Nånting med mig är att, ju mer du straffar eller sätter regler för mig, ju mer bryter jag dom. Kanske är undermedvetandet som gör att jag aldrig kan göra som andra säger, eller så är det just att jag vet vad som är rätt och fel. Iaf så gick skolan ganska bra, just för att jag inte fick göra någonting annat, och tanten försökte få med mig på massa olika pensinärs aktiviteter men jag vägrade jämt.. Om man har en tonåring boende hos sig, tror dom verkligen på allvar att man vill följa med dom en fredagskväll för att spela bol? Haha ibland trodde man de inte va sant... Men iaf, eftersom jag inte fick göra nångonting, började jag rymma ut på nätterna, o de va inte en liten bit jag hade att åka från täby till solna, haha de tog typ 2 timmar att ba åka dit, men jag saknade att umgås med alla mina kompisar och pojkvän att det fick ta hur lång tid som helst, jag åkte ändå. Så höll jag på i några månader, tills en natt, då jag blev alldeles för full för att ta mig tillbaka på natten, så jag vaknade av att någon terrade min lur typ 8 på morgonen..Jag vågade knappt kolla vem det var , men det var soc. Å när soc ringer, då e de allvar, då har man antingen 5 minuter på sig att åka tillbaka till hemmet, eller så kom en polis för att hämta upp en. När jag svarade visste jag att det var kört.. Dom hade sagt "noll tolerans" när det gällde mina rymningar och bus, så jag visste egentligen vad som skulle vänta härnäst..ungdsomsfängelse.
 
Hell hell hell NO att jag går med på det, o efter soc samtalet blev min ilska ännu värre, och bröt alla regler jag hade fått av dom. Klicka av luren, dök inte upp hemma, alla letade efter mig. Mina föräldrar hade än en gång känt sig svikna av mig, men jag ville bara leeva som en normal tonåring, inte vara ensam utan sysselsättning och att behöva umgås med en kärring..Så jag bad helt enkelt om ursäkt i ett sms till mamma, sen stängde jag av luren och bodde hos Any ett tag. Hon och hennes famillj gjorde allt ljusare för mig den tiden, är evigt tacksam för all hjälp från dom ♥.
 
Under den här tiden som jag bodde hos Any, var en av dom bästa/roligaste tiderna ever. Jag & any levde loppan, festade och shoppade på dagtid, gjorde verkligen ALLT vi ville, utan att bry oss om något. Farligt kan vissa tycka, men helvete va roligt vi hade haha. Men eftersom jag hade dragit hemifrån och stängt av luren, visste jag att jag var efterlyst hos polisen, och skulle dom se mig, skulle dom direkt plocka upp mig och skjutsa mig till p12 hem, så vart jag än gick vart ja nojjig. Det var morgonen till 4 januari 2005 som allt vände.. Jag och Any hade precis kommit hem från en galen festkväll ute nånstans, och hade preciiis somnat, när anys mamma skakar om mig hårt och säger att polisen står i hallen. Kalla kårar genom hela ryggen ställer jag mig upp för att gå mot hallen. Hade det varit hemma hos mig hade jag skapat kaos, men eftersom jag var hos any visade jag självklart respekt och gjorde som dom sa...Ute i hallen står min sockärring + 4 stora manliga poliser..Var det verkligen nödvändigt med tanke på vem dom skulle hämta? haha. Jag fick inte gå på toa , ingneting utan blev utledd av poliserna som ledde mig in i bilen, där jag slocknade direkt.
 
Vad kunde det gått..1 timma kanske, så stannar bilen och ena polismannen puttar till mig hårt på sidan för att sedan sätta handfängel på mig..herregud var ja tvungen att säga, o polismannen vände sig om o sa "ja, du har ju en riklig historia om att vara rymningsbenägen"..Så ledde han in mig i ett stort hus, där vi blev mött av plitar, med nycklar och hela köret, o ja visste direkt, att jag var på ungdomsfängelset i södertälje.. To be continued

Annie

Haha det va den sjukaste tiden men roligaste tiden ever..!!! 8 år sedan

Svar: Hahahaha "Vart e vi?"..."haha va e klockan"....."vart va vi nu igen?".."Va va klockan?" hahahahahaha
Gaby



2013-06-05, 20:42:40 URL: http://www.annievictorias.blogg.se

Annie

"Va ere för dag idag?!" "juste....Vart va vi nurå?" "Och vilken dag ere?" HAHAHAHA jag kommer aldrig glömma hur han såg ut och hans min.. HAHA garvar bara jag tänker på det



2013-06-15, 01:21:19 URL: http://www.annievictorias.blogg.se

Annie

"Hahaha... onsdag ere Gaby de onsdag! han sa det nyss"
"Haha just det... och vad är klockan nu?"
"haha halv 2 tror jag? hallå vad va klockan?? aa halv 2 säger han" "haha vart ska vi då?? vart ÄR vi ens?!"
"hahaha jakan tror jag?? eller?"
"haha juste fan... va ere för dag?"
"hahahaha jag vete fan hallå du där borta! vad ere för dag nu igen" HAHAHA

Svar: Hahahahahaha "aha...ni har rökt på eller??"
Gaby



2013-06-15, 01:24:41 URL: http://www.annievictorias.blogg.se



KOMMENTARER

» NAMN
» E-POST

» URL

Kommentera inlägget här:

Kom ihåg mig?
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!