Trust gets you killed, Love gets you hurt & being real gets ju hated

79eac" size="1">
2013-08-07, 18:28:05 / Kategori: Sverige
Efter att ha bott på p12 i Örebro i 3 månader var det dags för nästa ställe...Personalen på instutionen tyckte att jag hade skött mig så bra under tiden jag var där att jag skulle få komma till ett familjehem istället för nått jävla bullshit hem, och det gjorde mig såklart hoppfull. Jag fick skjuts upp till uppsala, där jag skulle bli mött av min nya kontaktperson för familjen. Jag kommer ihåg den här händelsen som om det var igår.. Maud hette min kontaktperson, och hennes uppgift var uppfölja tiden hos familjen och vara en "förmedlare" till soc, så att jag slapp ha nånting med sockärringarna i solna att göra med, hatade dom så innerligt på den tiden att jag bara spotta på dom så fort dom sa nått.
 
Maud mötte upp mig vid Uppsala station med en maffig KIA Jeep med bruna lädersäten innuti. shit tänkte jag, vem är den här rika kärringen? haha.. Hon var en bubblig rolig livad tant som hade fullt upp 24/7. Hon och jag skulle ha måånga gräl i framtiden..
 
5 minuter utanför uppsala svängde vi in i ett lugnt villaområde som endast hade en Preem mack och en luffig pizzeria. Great tänkte jag..ännu ett bondställe. Väl framme parkerade vi utanför ett gulligt gult radhus med fint planterade blommor runtomkring. Det är alltid läskigt första gången man kommer till ett nytt hem, men efter 4de gången kände man inte så mycket, man hoppades mest på att dom som bodde där var snälla och inte bråka med en. Och nu när jag skulle få bo hos en familj, kändes det värre eftersom jag inte ville tränga mig in hos en familj och att man dessutom visar sig blottad som ett problembarn som inte kan bo hos sin egen familj.
 
Nånting som jag alltid kommer minnas och uppskatta från första mötet med eva (familjehemmets mamma) var att det första hon gjorde var att ge mig en sån stor och varm kram som jag aldrig hade fått av nån förut och för första gången kände jag en trygghet och ett lugn som visade sig senare blev min räddning. Hon sa dessutom med en varm men bestämd blick att "Allt kommer bli bra ska du se, det ska vi se till" Så gav hon mig en till varm kram. Om jag ska beskriva Eva som person, så var hon helt enkelt bäst. Hon var en kvinna som verkligen aaaldrig brydde sig om vad andra tyckte eller tänkte om henne och hon svor alltid varannat ord, och dessutom hade hon ADHD. Hon gav sitt liv för sina 2 barn och hon brann för att hjälpa ungdomar som hade hamnat snett. Hon älskade dessutom kaffe och cigg, och hon var ganska galen. Ett exempel: Hon skulle skjutsa in mig till stan för nånting, och som vanligt var hon sen med allt som hon hade planerat så det blev kaos. Vi kastade in oss i bilen och jag hade aldrig sett nån köra så galet som hon hahah. Hon sket i varenda övergångställe och svor åt folk som stod i vägen att flytta på sig. 160 km/h på en landsväg kör hon helt galen, kör om alla bilar på fel sida av vägen och när vi tror att vi klarade oss, hör vi blåljus bakom oss. Hahaha då fick eva flipp och börja svära som aldrig förr och precis innan polisen kom fram till våran bil, bad hon mig att hålla mig för magen..Va? haha uttryckte jag, men hon bara shyssa åt mig att hålla mig för magen som att jag har ont, så jag kröp upp i fosterställning på sätet och knep ihop ögonen haha. När polisen kom fram frågade dom naturligtvis vad det var som gjorde att hon körde 160 km/h på en 70 km/ h landsväg..haha hennes svar var så jävla klockren "Ah jag ber så jävla mycket om ursäkt asså men min dotter här har såna värkar i magen att jag tror hon har infekterad bindtarm och kan tuppa av närsomhelst" Jag trodde inte mina öron o jag ville bara brista ut i skratt för att hon sa "infekterad blindtarm" Polisen var desstuom skit snygg så kul att han trodde jag var infekterad liksom. Jag trodde verkligen att polisen aldrig skulle ha gått på den bortförklaringen men till min förvåning tittade polisen på mig och frågade "behöver ni en ambulans?" Jag tittade på Eva och hoppades hon skulle hitta nån bra comment, vilket hon också gjorde haha "Näe vi ringde akuten va, men dom sa det att kunde jag skjutsa in henne snabbt som ögat så skulle dom möta oss vid ingången" ..Polisen vart tyst för nån sekund, sen sa han "Ok, vet ni vad..Eftersom det är så akut så låter jag dig gå med en varning, men håll dig till hastighetsgränsen resten av vägen, annars får ni ringa ambulans" WHAAAAT?! HAHA asså om en person kör 160 km/h på en 70 väg, ryker körkortet direkt, inge snack om saken, men det var typiskt Eva att klara sig undan sånnadär typer av situationer. Hon hade en riktigt galen talförmåga och en ärlighet i hennes röst som gjorde att man verkligen trodde hon var ärlig om allt hon sa, så självsäker var hon.  
 
Men Eva tyckte inte om min attityd och hur jag såg ut när jag kom hem till henne. Jag var kaxig och svår, och jag hade fina kläder med fina klackskor som jag hade handlat i Örebro, men hon dissade allt jag hade haha, då förstod jag inte varför, men idag förstår jag varför hon tjadade så mycket om att man ska klä sig enkelt hit & dit. Hon var den första personen som fick mig så självsäker och förhöjt självförtroende att jag kunde gå ut utan smink och i ett pyjamas byxor om jag så ville. Hon lärde mig att vara bekväm i mig själv och att vara just den man är. Och hon var så otrolig som såg hur känslomässigt avstängd jag var och mitt dåliga förtroende för mänskligheten att hon hjälpte mig bygga upp mig själv under 2 års tid. Så hon hjälpte mig verkligen att bli den jag är idag. Vi blev snabbt bra kompisar, och ibland lite för bra kompisar, med tanke på att hon skulle ju ändå vara en "mamma" men vi kom varandra så nära att det inte gick att bryta våran nära kontakt.
 
Eftersom jag fortfarande hade LVU när jag flyttade till Uppsala, vart det tjafs med regler hit & dit. Jag fick verkligen aldrig ta bussen själv nånstans eller vara för mig själv i huvudtaget. Vart jag än skulle var nån tvungen att skjutsa mig och dök jag inte upp på bestämd tid, blev jag efterlyst. Jag följde reglerna ett tag, men när jag märkte att jag inte fick friare tyglar även när jag skötte mig, började jag protestera, och det var då jag gick tillbaka till mitt gamla jag igen.



KOMMENTARER

» NAMN
» E-POST

» URL

Kommentera inlägget här:

Kom ihåg mig?
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!