If you are lonely when you're alone, you are in bad company.

79eac" size="1">
2013-08-13, 17:59:41 / Kategori: Sverige
 
Månaderna gick i Uppsala och efter att ha bott där i 2 månader fick jag börja på IV programmet eftersom jag hade missat så mycket från högstadiet men jag hade oturen att hamna mitt i Gottsunda och om jag var ett problembarn, var dom som jag gick med kaosbarn. Ingen lyssnade på lärarna och jag var tvungen att sitta med på Svenska 2 lektionerna för det inte fanns "resurser" för att gå svenska 1 haha jag höll på å dööda nån efter att ha tjatat på en och samma mening en heel lektion. "Sanna sa, sanna säger, sanna sade" O alla bah:2 Sanne sä, sannä säga, sanää säge". Shit efter 40 gången kunde jag inte hålla adhdn inne så jag skrek: MEN SHIIT VA ERE SOM ÄR SÅ JÄVLA SVÅÅRT??! haha efter det slapp jag gå på svenska 2 lektionerna... Det var så jobbigt den tiden för jag blev lämnad och hämtat varje dag efter skolan och fick aldrig chans att umgås med normala människor. Jag blev bittrare och bittrare, till slut rann bägaren över..Jag hade skött mig galant  i ungefär 2 månader men var låst som att jag satt inne. Så jag ringde Maud (kontaktpersonen) som alltid lät så jävla glad o den här gången vart jag ba lack på hennes glädje. Jag begärde att jag skulle få umgås med folk efter skolan för att sen ta bussen hem, men direkt fick jag på foten "men Gabyy, Det har bara gått två månader och inte vill du misslyckas när du kommit en bra bit?..Jag: "aha så du ser redan framför mig att jag kommer misslyckas när jag inte ens har fått testat?"
Grejen med soc och alla inom hela skiten är att om dom har ansvar säger vi för mig, och jag sticker iväg eller rymmer, så blire direkt korsförhör med dom som jag bodde med hit & dit, så dom jag bor hos eller har ansvar för mig, vågar inte ta den risken så dom håller en låst så länge dom kan för att inte få skit, och det visste jag så det gjorde mig galen. Det var flera gånger jag hade blivit lovad att få göra grejer, men i sista sekund var det alltid nån som hade "andra" planer eller inte hade tid att skjutsa mig nånstans så jag blev hemma, o det tar inte jag haha.

Eva och hennes sambo hade dagliga fighter, deras förhållande började sakta men säkert dö ut och det spred sån dålig energi i hemmet att man inte klarade av att vara där. Efter att ha haft ett jätte gräl med Eva ringer Maud mig och säger "Eva behöver avlastning från dig, hon och Jonathan har lite svårt just nu och behöver vara för sig själva.." ehh...ok? så vart ska jag ta vägen?? . Hon skulle alltid försöka få allting att låta så braaa även fast hon kom med keffa nyheter och jag blev tokig på det. "Joo men gabbsan visst har vi ordnat nått bra åt dig, du ska få komma upp till Norrland där jag e o hälsa på en ny familj som du ska få komma på avlastning hos varannan helg, dom e heelt underbara" Jag behövde inte höra mer, jag slängde på luren och slog sönder min dörr. Jag behandlades sämre än vad en hund gjorde o dom trodde dom kunde skicka iväg mig hur som helst utan att ens fråga hur jag känner eller tycker? Jag bara väntade på att eva skulle komma hem så att jag kunde konfrontera henne, vilket hon gjorde nån timma senare, men när hon såg den sönderslagna dörren blev hon rasande och vägrade lyssna på mig o ringde maud. Jag passade då på att ta mitt pick å pack å dra, adrenalinet pumpade samtidigt som jag kände mig så sviken och lurad. Eftersom jag var på fucking landet gick det typ en buss en gång per dag å det var ändå 10 min in till Uppsala, men jag vägrade lifta så jag gick, vart jag gick emot visste jag inte men jag gick och gick tills jag kände två heljus lampor bakom mig som tvärstannade. Jag brydde mig inte ett skit om vem det var och jag var fast besluten att ta mig in till stan. Nån sekund senare kom eva springandes, tog tag hårt i min axel och skrek "VART FAN E DU PÅ VÄG" Att röra nån i det tillståndet jag var med slutar inte med något annat än en smäll, å det var exakt det som hände, av ren reaktion. Men jag fick en lätt smäll tillbaka å då svartnade det för mina ögon. Jag minns inte vad jag försökte göra men eva drog mig emot henne och höll mig hårt om hennes famn. Att hålla i nån i det tillståndet jag var i gör saken bara värre, men oavsett hur mycket jag slog och streta emot, släppte hon inte utan jag minns att hon sa "luugn, luuugn, luuuugn" Å när jag inte fick utlopp för mina aggressioner, bröt jag ihop. Allt jag samlat på , tankar o känslor, kom ut på en o samma gång. Det kan inte ha sett klokt ut men Eva stod bara tyst med stora ögon och lyssnade. Efter att ha spytt ut all skit jag samlat på mig i så många år, började hela min kropp att skaka och jag kände mig så svag i benen att jag var tvungen att sätta mig ner på marken. Jag förstod senare att jag hade fått mitt första nervsammanbrott. I bilen tillbaka var jag alldeles för utmattat för att säga nått, jag kände mig helt tom och sviken och allt Ewa och Maud sa var "Du kan väll iaf åka upp och träffa familjen, du kommer gilla dom såå mycket!" Ibland pratade dom med mig som om jag vore ett litet barn, och det gjorde allting bara värre, men jag fattade att dom gjorde det för dom vet att jag flippar ur på två röda. Jag orkade inte bråka och jag orkade inte rymma så jag gav upp och satte mig på tåget mot Söderhamn som tog 2 timmar från Uppsala. Jag var så anti allt att jag bestämde mig för att inte vara trevlig mot den nya familjen, vilka fan va dom liksom och jag är annars alltid artig , men nu fick det vara nog, jag skulle vara där över en helg och jag skulle räkna timmarna.
 
Väl framme på stationen blev jag uppmött av en lång brunhårig kvinna i träningsbyxor som tuggade tuggummi som ett cpbarn. Hon presenterade sig som Lina, och började kallprata: "hur gick resan..?" Jag märkte att hon var lite nervös och stel, och det gjorde ingenting bättre. Jag föraktade blyga, tråkiga, eller stela människor o i den stunden ville jag bara komma fram så att jag kunde stänga in mig på mitt rum.
Söderhamn var den mest bondhåligaste staden jag någonsin hade varit i, hela staden tog endast 5 min att gå igenom och det fanns typ 1 rödljus med två rondeller på vägarna..that´s it. Jag visste direkt att jag bara ville därifrån så fort som ögat. Vi satt tysta i bilen , en stel tystnad som kan göra en galen, men jag hade inget måste att vara trevlig, jag ville inte ens vara där så jag tänkte bete mig hur jag ville.
 
Det kanske tog 5-10 min , längre ut i skogen stannade vi in till ett fint rött hus med ett stall precis brevid, det första trevliga jag sett sen jag kom till byn. När vi parkerade kom en kort man i 30-35 års åldern ut från huset och började vinka. Va trodde han? att jag var 5 år gammal eller? Han fick ingen vinkning tillbaka från mig men jag presenterade mig och gick sedan in i huset. Huset var i två våningar och var ganska modernt inrett. Mitt rum var litet med en 90 säng och med massa häst och hund böcker ståendes i en rutten bokhylla. Jag la min väska på golvet och gick ut på terassen för att ta en cigg. Det luktade verkligen natur och skog utomhus. Det var en sån frisk luft som jag aldrig känt förut och det kändes som man fick en syre kick bara av den rena luften. Lina kom nån minut senare ut med en kopp kaffe och en cigg, hon rökte också. Hon berättade att dom hade 4 travhästar som var deras liv. Hon jobbade som förskolelärare i stan och hennes sambo pluggade nånstans. Hon berättade sen att det skulle vara en Rix fm festival i byn och undrade om jag ville gå.. Rix fm? kom igen nu, ska jag behöva lyssna på gärt eller? haha hennes fråga fick mig att höja ögonbrynet och jag tror hon fattade vinkeln för hon tittade ner och blev tyst. Istället gick hon ner till stallet för att börja göra iordning sina hästar för ridning medan jag gick och lade mig i sängen. På den tiden fick jag aldrig använda internet eller en telefon så jag var helt enkelt utlåst från omvärlden och jag hade inte pratat med några av mina kompisar i Stockholm på flera månader. Medan Lina var i stallet passade jag på att låna deras data, även fast jag inte fick. På den tiden var det playahead som gällde haha och msn typ. Men när jag gick in på mina kompisars profiler fick jag bara en klump i magen som fick mig att stänga av datorn. Där såg man bilder från fester och när mina vänner umgicks och hade kul. Jag kände mig som en jävla outsider där jag satt, mitt ute i ingenstans hos en främmande familj för att den familjen jag bodde hos hade "problem" så att jag var tvungen att åka på "avlastning"..har ni hört ett snällare ord? "din familj behöver avlastning från dig" shysst.. Jag fick en sån lust att supa efter playahead grejjen att jag snokade omkring i hemmet för att hitta nått gött och visst hitta jag nå gött haha. I frysen låg en röd rosé flaska som bara väntade på att jag skulle dricka den. Jag tog den ur frysen helt oblygt och började smutta. Lina och hennes sambo var borta i timmar, långt in på natten och jag hade fortfarande inte ätt nått och vid 23.00 var jag både rejält packad och hungrig haha så jag ställde mig och lagade typ köttbullar med makaroner som 5 min senare gjorde att jag däcka.
 
På lördagen skulle Lina och hennes sambo iväg på trav med sina hästar ännu längre upp i Norrland så dom föreslog att jag skulle vara på en ridskola i Söderhamn sålänge, dom skulle endast vara borta i några timmar. Jag, som kände mig överkörd och övergiven igen började protestera. Vad skulle jag göra på en ridskola som jag dessutom inte kände någon i?? Folk skulle undra va de va för skum tjej som hängde runt stallet liksom.. Lina som var den mest konflikträddaste person jag träffat gick och gömde sig för att ringa Maud, som ringde mig nån minut senare med sin jävla överdrivet trevliga röst: "Gabbsann kom igen nu, dom måste iväg och har planerat det här i flera veckor o du kommer få träffa Jessica i stallet som är huuuuur gullig som helst! Du kommer gilla henne direkt!" Det gick aldrig att diskutera med Maud för om dom redan hade bestämt en grej, så spelade det ingen roll vad jag sa var jag tvungen att följa med på deras noter ändå. Jag svarade inte på Mauds dumma förklaring utan slängde på luren o satte mig i bilen som luktade hästskit.
 
Vid stallet mötte vi upp Jessica som var en stor och livlig kvinna som visste att jag älskade att rida så hon hade ordnat några hästar jag skulle träna under tiden jag var tvungen att vänta på fitt Lina.
Timmarna gick och efter bara tre timmar var jag klar med alla hästar och jag var vrålhungrig. Jessica hade lämnat stallet för att åka iväg så nu hade jag ingen att prata eller umgås med och inte fanns det mat att köpa nånstans i närhetenheller. jag försökte sysselsätta mig själv genom att mocka några boxar men efter att stått hungrig i över 6 timmar fick jag nog. Jag ringde Maud o frågade om det var meningen att jag skulle svälta ihjäl i stallet, med tanke på att jag hade varit där i över 6 timmar utan att Lina hade ringt eller jag hade fått mat. Maud lät stressad och upptagen och skulle ringa Lina för att fråga när dom skulle hämta upp mig o efter nån halvtimma ringde Maud tillbaka med nyheten jag inte trodde var sant. "Dom är fortfrande kvar i Österund men är snart på väg tillbaks gabbsan" På väg tillbaks snart??? Från Östersund ner till Söderhamn tog det typ 4 timmar, och med deras hästsläp skulle det ta 5 timmar till.. Skämta hon eller?? Jag nämnde att jag inte ätit nått flera timmar o även hon blev tyst när hon hörde att jag varit hungrig så länge. Hon sa att jag kunde gå in till Jessica och äta nått från henne men hur kul är det att gå in till ens främmande hem för att börja rota i deras kylskåp?
Hungrig som jag var gick jag in till Jessica iaf, som tur var var hon inte hemma, annars hade jag aldrig stått o rotat i hennes kylskåp.
 
Klockan blev 20.00, 21.00 ..När klockan slog 22.00 hade jag fortfarande inte hört något från Lina och jag kände mig en än gång lurad och lämnad. Fan asså..Det är inte många som kan förstå hur det känns att inte få tillåtelse att ha en procents kontroll över sitt liv, och när man inte ens får ha kontroll, så missköter de som ska ha kontroll över mitt liv sig men dom kunde verkligen inte bry sig mindre. Kl 23.00 ringer Maud och säger att jag kommer få sova över i stallet pga att Lina inte skulle komma hem fören mitt i natten... ?#*!!1@ !!! Varför i heeelvete tar dom ens emot mig på en helg när dom vet att dom är tvungna att åka iväg iaf?? ahh Jag var så förbannad att jag inte kunde sova på hela natten. Det jag visste iaf var att jag aldrig mer ska lyssna på nån i hela mitt liv längre.
 



KOMMENTARER

» NAMN
» E-POST

» URL

Kommentera inlägget här:

Kom ihåg mig?
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!